Svenska

Jag, Petteri Orpo 

 

Barndom och ungdom:       

Jag föddes 1969 i Köyliö, en by i sydvästra Finland. Mitt släktnamn Orpo, betyder föräldralös på finska. Oberoende av namnet har jag dock en mamma, en pappa och två storasystrar.

Barndomen var lycklig. Vi bodde i en liten lantbrukarby, Vuorenmaa, där mina föräldrar fungerade som lärare. Lågstadiet gick jag i byskolan som låg i grannen till vårt hem.

Av barn- och ungdomen har jag endast trevliga minnen. Det fans massor att göra på landet! Vi idrottade mycket, deltog i scoutverksamhet och fiskade. Hembyn var en trygg plats att växa upp och leva i.

Jag skrev studenten i gymnasium 1989, varefter jag tjänstgjorde min värnplikt. Under tjänstgöringstiden lyckades jag i inträdesprovet till Åbo Universitets nationalekonomiska linje. Dit beslöt jag mig för att fara genast efter armén.

Studielivet och överhuvudtaget att studera i Åbo var toppen. Jag hoppade genast med i ämnesföreningsverksamheten och redan under mitt första studieår fann jag mig i T-klubbens dvs. ekonomiska ämnesföreningens styrelse. Vägen därifrån ledde till studentkårens fullmäktige och vidare till åbo studentkårsstyrelsens utbildningspolitiska sekreterare. Det var dessa förtroendeuppdrag som tände mitt intresse för samhälleligt arbete. Intresset för att sköta våra gemensamma angelägenheter har endast förstärkts med åren.

 

Arbetsliv:

Augusti -94 valdes jag till studentkårens huvudsekreterare. Från och med den dagen har jag varit oavbrutet i arbetslivet. Jag valdes till Finska studentkårernas ordförande 1997. Det uppdraget var en äkta högskola i intressepåverkning, där jag fick träffa presidenten, ministrar och tjänstemän. De åren arbetade vi hårt för att höja studiestödet, för att inkomstgränserna skulle ökas och givetvis hann vi också ha roligt.

Efter att studentpolitiken slutade för min del, fungerade jag i olika uppgifter i Egentliga Finlands Samlingspartiets kretsförening. Jag skötte förmodligen uppgiften med beröm, eftersom 2002 bad dåvarande inrikesminister och Samlingspartiets ordförande Ville Itälä mig att komma till Helsingfors för att fungera som hans specialmedarbetare.

Som Villes medarbetare fick jag fungera på politikens hårda arenor, i regeringssonderingar och i riksdagsgruppens och partiets viktiga och tuffa möten. Då samlingspartiet 2003 förlorade i riksdagsvalen och hamnade i oppositionen, blev jag partiets vice partisekreterare . År 2005 flyttade jag med min familj tillbaka till Åbo och arbetade några år utanför politiken.

Mars 2007 blev jag vald till Riksdagen. Under min första riksdagsperiod fick jag äran att fungera som riksdagsgruppens viceordförande. Det var en stor sak för mig.

År 2011 fördes ett färggrant riksdagsval. Jag blev återvald till riksdagen. Min andra period blev åtminstone lika tuff med tanke på arbetsbördan som den första. Jag fungerade bl.a. som riksdagsgruppens ordförande och medlem i utrikesutskottet.

Varje politiker drömmer om att bli medlem i statsrådet. 2014 förfylldes den drömmen för min del, då jag valdes till jord- och skogsbruksminister. Jag är väldigt intresserad av branschen, som är otroligt mångsidig. I den rena, finska maten finns ännu mycket oanvänd potential och våra vida skogar erbjuder otaliga nya möjligheter, tack vare den konstanta utvecklingen av skogsteknologi och innovationer inom användningen av träfiber. Även arbetet mot klimatförändringen och plastskräp kopplas starkt till användningen av våra skogar.

I riksdagsvalen 2015 blev jag åter invald. Valresultatet förde partiet till regeringen och jag erbjöds inrikesministerns uppgift. Då, under försommaren 2015, när presidenten utnämnde regeringen, visste ingen hur betydelsefull inrikesministeriet och inrikesministerns roll skulle bli under hösten. Kriget i Syrien och andra oroligheter i Mellan-östern och Afrika skapade en oerhörd flyktingvåg, som nådde även Finland. Under en kort period kom det rekordmånga flyktingar till vårt land och hela vår immigrationspolitik, med alla dess verkställningsmekanismer måste omgranskas. Arbetet var utmanande men vi i inrikesministeriet var inte rädda för att ta itu med det.

 

Ordförande för Samlingspartiet:

Redan länge har jag drömt om att fungera som samlingspartiets ordförande. Under våren 2016 insåg jag, att nu var det dags att ta itu med att försöka uppnå den drömmen. I juni 2016 valdes jag till partiets ordförande. Jag är fortsättningsvis djupt tacksam över det förtroende och starka stöd jag fått. Den nya posten medförde också ett byte av ministeruppgift. Sedan sommaren 2016 har jag fungerat som finansminister.

Jag gillar min uppgift som ordförande och finansminister. Redan under mina tidigare valperioder, men särskilt under denna period, är både vår politik och vårt samhälle i förändring. Utmaningar och arbete finns så det räcker och jag vill vara med för att hjälpa mitt hemland.

 

Familj och hobbyn:        

Vid sidan om riksdags- och regeringsarbetet försöker jag tillbringa så mycket tid jag kan med min familj. Till min familj hör förutom min fru Niina, två barn i skolåldern och vår hund Pessi, som är en Lagotto romagnolo. Pessi blev familjemedlem december 2014. Pessi är så trevlig att han inte skäller ens på en politiker! Vi bor i Åbo. Familjen är det viktigaste i mitt liv och utan Niinas samtycke skulle jag inte göra det jag gör.

Jag fiskar alltid då jag har möjlighet till det. Mest gillar jag att fiska gädda med kastspö i Åbolands skärgård, lugn dörjfiskning vid Enare träsks kala norra fjordar eller att fiska med metspö hos vår stuga vid Pyhäjärvi i Säkylä.

Den hektiska vardagen ger tyvärr för lite tid för motion. Att jogga är det lättaste sättet för mig att upprätthålla min kondition.

Hemmamatlagning är kul. Jag kockar gärna, för mig är det ett sätt att koppla av. Om det bara finns tid, så sköter jag köket. Tyvärr är det i allmänhet ändå Niina som lagar maten. Jag har ett par kompisar som är professionella kockar. Av dem fick jag för flera år sedan mitt intresse för att utvidga min repertoar från grillande och biffstekande till mer speciella men också mera vardagliga maträtter.

 

Om min politik:

Jag vill att Finland är ett land där människans frihet och ansvar går hand i hand. Samlingspartiet vill att finländarna känner att Finland är ett ställe där man får verkställa sig själv och sina ambitioner så gott man kan. Man ska få lyckas. Men man ska också få misslyckas och då ska man få den hjälp man behöver.

I ett rättvist samhälle tar vi hand om alla. Det är viktigt också med tanke på principen om lika möjligheter. Lika möjligheter för alla är ett grundkrav för ett välmående samhälle och samlingspartiet värnar den principen.

Vi samlingspartister inser dock att för att betala för välfärden behöver vi en betydligt högre sysselsättningsgrad än den vi har i dag. En nordisk nivå på sysselsättningsgraden är inte en proposition, utan en nödvändighet för att vi ska klara av att behålla det välfärdslöftet vi gett våra medborgare.

Därför vill samlingspartiet lätta på arbetskraftsinvandringens krav.  Därför måste kvalitén på arbetslivet och incentiven för att jobba utvecklas. Vill vi förnya arbetslivet, socialskyddet och beskattningen, så att så många som möjligt har möjlighet att få jobb och för att det alltid ska vara lönsamt för en person att jobba.

Vill vi förnya arbetslivet från början, mitten och slutet. Därför behöver vi en familjeledighetsreform och vårt utbildningsväsende måste fortsättningsvis utvecklas. Tyngdpunkten i beskattningen måste föras från skatt på arbete allt mera mot skatt på skadlig verksamhet. Vi vill stöda företagsverksamhet genom att ta bort onödiga hinder för affärsverksamhet och handel såväl hemma som internationellt.

Samlingspartiet anser att internationellt samarbete ska bygga på gemensamma regler. Det är en förutsättning för ett litet land som Finland att dessa regler följs av såväl små som stora stater.  Vi vill att Finland är starkt med i den västerländska gemenskapen. Europa är vår familj. Inom EU arbetar vi för en unifierad och stark union, som kan representera sina medlemsländer och invånare på internationella arenor och som lyckas skapa mera säkerhet och välfärd för sina medborgare än varje enskilt land kan skapa skilt för sig.

EU måste vara stor i stora saker och liten i små saker. Stora saker, som vi måste fokusera tillsammans på är tillväxt, klimatförändringen, säkerhet och försvar, flyttningsrörelsens kontroll samt upprätthållandet -eller rent av försvar – av den avtalsbaserade internationella fria handeln.

 

Blog posts:

Export är nyckeln till framgång för det finländska jordbruket

(Insändaren har publicerats i HBL och VBL den 15.9.2018) Sommarens hetta och torka har påmint oss om den finska matproduktionens betydelse och dess skörhet. För lantbrukarna samt deras försörjning har […]

Posted in Blogi | Tagged , , , , | Leave a comment